SMETANA WAS HERE?
Hur Bedrich Smetana märkte att våren hade kommit till Göteborg vet jag inte. För min del var det alltid samma tecken, en gäll röst som skrek: “Och till höger har vi Floras kulle!” – på tre språk, så Smetana kan inte haft några problem med att förstå. Men jag tror inte att Paddan var igång med sina rundturer på 1800-talet.
Annars hade vi, Smetana och jag, ungefär samma utsikt från huset på Basargatan 8, som man kan se på H. Siegumfeldts litografi från 1861: Grönsakstorget och Sahlgrenska (numera Sociala huset) till höger, Floras kulle och Basarbron rakt fram och Kungstorget till vänster (riktningarna är angivna som om man stod i ett fönster i Blombergska huset, det låga strax bortom den böjda basarlängan. I dag är förstås längorna borta och det är fler träd i Kungsparken.
Smetana anlände med skepp till staden den 16 oktober 1856 och tog in på Göta Källare, Göteborgs äldsta hotell. Det var tydligen inte så lätt att hitta en lägenhet vid den här tiden, så i november flyttade han vidare till Hotell Garni (Sjöfartshuset) vid Skeppsbron 1 medan han fortsatte att leta.
Blombergs hus uppfördes 1849-1851 vid Canalgatan/Nya torget (nuvarande Basargatan/Kungstorget) eller Bazarplatz, som Smetana skrev i dagboken. Efter att ha försäkrat sig om en våning i denna moderna byggnad reste han i maj hem till Böhmen för att hämta sin familj. Man flyttade in i september 1857, en mantalsskrivningsuppgift anger att “tonkonstnär och musik direktör” Bedrich Smetana bodde här med hustru, fyraårig dotter, piga och svägerska. Men lyckan blev kort. Under våren insjuknade hustrun och i april följde han henne tillbaka för att hon skulle få dö i hemlandet.
Det är inte helt klarlagt var och när Smetana bodde när han återvände till Göteborg på hösten. Han tycks ha bott en period på Drottninggatan (eller Holländaregatan som man envist fortsatte att kalla den) med genomgång till Stora Nygatan. I varje fall hade han undervisning här. 1938 sattes en minnestavla upp på Jährigshuset vid Nygatan 11 med texten: “Här bodde åren 1857-1858 den tjeckiske tonsättaren Bedrich Smetana.” Det är bara två problem, dels höll huset på att byggas då, dels är det den där mantalsskrivningsuppgiften.
Men tillbaka till “Bazarplatz”. På 1890-talet revs Blombergs hus och det dubbelt så höga Katz-huset uppfördes 1894. 1896 installerades en elektrisk hiss i Götahallen, föregångaren till Bazar Allianz, och under gården låg en vinkällare. Lägenheterna här tycks ha varit enorma. Enligt ritningarna löper dubbla sviter av rum från hörnet mot Basarbron längs hela de båda vinkelställda huskropparna. Det fanns inga korridorer, alla rummen var förenade med dörrar i alla väggar.
I en mindre ståndsmässig tid byggdes huset om till en hotelliknande inrättning med små krypin med kokvrå på varsin sida om långa korridorer. Det var då jag kom hit, någon gång på 70-talet. Hyran var så där en 237 kr och 16 öre och betalades kontant till Tobisson på hans lilla kontor i huset. Många av hyresgästerna var som man säger lösaktiga, och det var helt klart att det inte var förbjudet att ha karlar på rummet. De dagar när Lasse Dahlqvist och luciatruppen varje år hade tagit emot folkets hyllning på den stora balkongen mot Kungstorget var över.
Basarbron fanns redan på Smetanas tid, men den lär ha varit ruckligare. Enligt en kvinna, som hört det av sin mor, som i sin tur fått det berättat av mormor, vilken hörde det av mostern, Jeanna Elisabeth Åkerman, som var Smetanas värdinna, så var det just på Basarbron, när han såg Vallgravens mörka, mystiska vatten, som han blev inspirerad till sitt mest berömda verk Moldau. Viserligen skrev han den nästan 20 år senare, långt efter att han lämnat Göteborg och efter att han blivit döv, men som alla vet, så innehåller tondikten variationer av Ack, Värmeland du sköna, och den är det väl ytterst rimligt att han hört under sin period i staden. Och vem som helst kan själv gå och testa om man inte osökt börjar tänka på den värmländska folkvisan när man står på bron.
Varför inte sätta upp en skylt på Basarbron: “Här stod Bedrich Smetana 1857-58 när han blev inspirerad till Moldau.” Det kan ju inte bli mer fel än skylten vid Stora Nygatan.
Göteborgs-loggen 