SÖKANDET EFTER EN KONSTRUNDA.

Det första man tänker när man hör att det ska äga rum en konstrunda på Hisingen till helgen är att det är en stor ö, norr om Göteborg. Om rundan går kring Torslanda gäller det att titta efter busslinjer, om den är på norra Hisingen är det lika bra att ge upp. Men enligt nätet skulle den tydligen vara kring Kvilletorget, inget mer avslöjade ett besök på ansiktsboken. Det ordnar sig säkert när jag kommer fram. Kville ligger tio minuter med cykel från färjans tilläggsplats vid Lindholmen.

Men trots att det första stället var en kyrka gick det inte att få någon mer hjälp.

Ingen karta. Ingen förteckning över de deltagande konstnärerna. Den skulle ha underlättat när jag i efterhand försökte minnas vad jag sett var. Några kommer jag ihåg, men det vore orättvis mot de andra att nämna deras namn. Så alla får bli anonyma. Kanske blir det bättre nästa år.

Det här skulle vara en cigarraffär fick jag mig berättat, men det var tydligen ett missförstånd. Jag fattade aldrig vad det var, men mörkt var det. Det syns inte på bilden eftersom min kamera suger åt sig allt ljus den kan hitta när den går på automatik. Det är roligt att hitta konst i oväntade miljöer, men man borde kanske ha hjälpt den med lite riktad belysning.

Här får man ett bättre intryck hur mörkt det var. Den tidigare bilden visar väggen bakom den högra mannens rygg.

Saluhallen var stängd eftersom det var söndag, men den som letade ordentligt kunde hitta en trappa på baksidan upp till den stängda restaurangen, men två konstnärer var där. Det hade varit mer folk på lördagen när det fanns mat att äta.

På själva Kvilletorget fanns något som heter fch med en lokal som mest påminde om ett traditionellt galleri.

Klipphuset missade jag vid första försöket för jag trodde att det var ett romantiskt hus som låg intill Ramberget.

Den här affischen satt på några ställen. Frågan är totalt meningslös. Det var inget konstigt med konsten, som du antagligen redan konstaterat av bilderna. Den såg ut som konst alltid har gjort. Inga skrällar här inte. Ett billigt sätt att försöka hetsa upp allmänheten som alltid råkar gå förbi.

Vem bry sig?

A DANGEROUSLY HIGH LEVEL OF ART AND ARTISTS.

UDDENBERG: Kjell Sundberg

Here we go again!

Street art.

BOX: En samlingsutställning inspirerad av Mary Shelleys bok Frankenstein.

BACKLUND: Vårsalong

Street crowd.

Art crowd.

Art love.

ENGLESON: Ulf Lagerholm, Anders Wallén

GRAFIK I VÄST: Rolf C Håkansson, Ana de la Puente, Palma Christian

HAMMARÉN: Hans Lannér

G’bye.

BEHÖVS DET SÅ MÅNGA FOTOGRAFER – OCH KONSTNÄRER?

Akademin Valands examenselever dominerade helgen med fredagsvernissage för konstnärerna på Konsthallen – och för fotograferna på lördagen vid Röda Sten.

Men först en gallerirunda.

ENGLESON: Göran Carlberg

ELF: Jerker Andersson

MAJNABBE: Vårsalong med Göteborgs Konstnärsklubb

 

AKADEMIN VALAND x 2

KONSTHALLEN: BAD TIMING

RÖDA STEN: FOTOGRAFER

MAJORNAS KONSTRUNDA 2018.

Det ger en stark deja vu-känsla att återvända till Majornas konstrunda varje år. Nästan inget förändras. Ateljéerna är desamma med samma konstnärer, eller också märker jag inte att de kommit en ny. Man kan räkna med att få ett glas vin där och kaffe och kaka där. De senaste åren har jag bara kunnat ägna en dag, det händer stora saker på andra ställen (se föregående post). Därför har det inte blivit tid att ge sig ut till alla konstnärer som finns i ateljéer runt om i Majorna.

RÖDA STEN

SOCKERBRUKET

Även om jag plåtade många namnskyltar finns det ingen garanti för att det blir rätt. Ibland är det inga problem med att känna igen en konstnär i en folkmängd, men då och då blir det helt fel, eller nästan rätt, dottern istället för mamman.

Mia Frankedal, Anna Martinsson

BIG BANG GALLERY

Det här var en nyhet för mig, både när det gäller prång, utsikter och lokaler.

Sandra Magnusson – Erik Hårdstedt

Lotta Söder

Anna Eggert

KARINS DÖTTRAR

Wrap-tillverking var ett nytt inslag i den annars trygga konstrundan.

Marie Almqvist – Petra Moberg

Lars A Persson

Peter Lindberg

Lizz Sharr

Här tappade jag helt kontrollen på vad och vem jag såg.

Här är två bilder av samma konstnär och rum från förra årets konstrunda.

 

VILKEN LÖRDAG! VILKEN KONST!! VILKEN JAPANSKA!!!

Att lördag efter lördag, år efter år, vandra runt på gallerier och titta på konst kan bli ensidigt. Alltför många bilder är ”snälla”, som om de inte vill reta. Då och då sticker det ut något. Men den här lördagen hade verken på de tre gallerierna och Konstmuseet en ovanligt kraftfull attityd. Lite slöseri med upplevelserna är det nog, att de skulle inträffa på samma runda.

THOMASSEN: Olle Schmidt, Niklas Eneblom

ENGLESON: Peter Wahlbeck

KONSTNÄRSCENTRUM VÄST: Lars R Melander

KONSTMUSEET:  Chiharu Shiota – The distance

Jag tror inte att jag upplevt något liknande tidigare. Det till synes meningslösa får en andlig nivå genom gestaltningen. Jag har sett Christos verk bara på film och i stillbilder, men från betraktarnas reaktioner på hans parasoller, öar, portar och broar måste det vara något liknande. Och nu har vi en sådan upplevelse här i Göteborg, hela sommaren.

EN LÅNG DAGS FÄRD GENOM KONSTGALLERIER.

Med fler än tio vernissage kan det lätt kännas som ett jobb mer än ett nöje, men vädret medgav lätt klädsel och enkla passager in och ut på gallerier. Och genom att aldrig titta på klockan, så blev det aldrig stressigt.

KONSTEPIDEMIN

Konstguiden är en praktisk liten folder för att hålla reda på vem som ställer ut vad var, men i år är den mer än lovligt konstig. Inte bara att det är  (nästan) omöjligt att se siffrorna på kartan (som ska visa var varje galleri ligger), informationen om utställande konstnärer är ibland också krokig. Den här uppdaterade texten rättar kanske till alla tidigare fel.

Galleriet

 

EKTA (Daniel Götesson)

Peter Kruse

Patrick Nilsson

Epidemin har flera utställningslokaler, Pannrummet, Blå huset och Bergrummet, som jag av tradition inte dokumenterar, men jag borde kanske ändra på det.

Kastellgatan är kanske stadens galleritätaste gata med fler lokaler än de som redovisas här. Aveny, som tidigare låg på Teatergatan, runt hörnet från Avenyn, inleder sviten.

AVENY: Björn Wessman

ANOHAAO: Dan Lam – Sean Newport

Denna bild är arrangerad. Normalt klickar jag folk i farten, men han gick därifrån i samma ögonblick som jag upptäckte färgen på hans skjorta. Det var tur att han inte hade något emot att gå tillbaka. Jag gav honom inga instruktioner.

Två trogna galleribesökare som undrar: ”Var är konsten?”

UDDENBERG: Örjan Wikström

PS: Jan Stigland

Tornet avslöjar inspirationskällan.

En PauS för PS själv.

BACKLUND: Emil Olsson

ENGLESON: Ariana Ramhage

Det var tomt – och det var blått.

ANNA H.: Ulla Forsell – Åsa Lockner

GRAFIK I VÄST: Håkan Berg

GÖTEBORGS KONSTFÖRENING

Elisabeth Sandberg

Ingela Palmertz

ART PHOTO COLLECTION: Hanna Bouveng

Ett nytt fotogalleri öppnade på Alfhemsgatan i Olivedal, antagligen Göteborgs trevligaste stadsdel. Och det gavs också rika tillfällen att upptäcka Vegabryggeriets olika produkter. Bryggeriet ligger på Ringön.

Chipsen tog snart slut, men fler var på väg från en närbelägen butik.

De små förträdgårdarna och restaurangerna bidrar till trivseln i Olivedal, kanske det närmaste vi kommer Paris i Göteborg.

Färdigkrypt.

DET DÖLJER SIG KONSTNÄRER.

ENGLESON: Gunilla Bitsos – Gerd Thorén Begger – Annika Thorsén

KIM ANSTENSEN: Ingegerd K Westin

2 DAGAR – 3 GALLERIER – mer än 100 konstnärer.

Torsdag

THOMASSEN: Påskgalleri

100 konstnärer – ännu fler besökare

Lördag

ENGLESON: Rigmor Sternö – Doris Gustavsson – Else-Marie Holmström

KONSTNÄRSCENTRUM: Helene Johansson

ATT STÄLLA UT ELLER STÄLLA IN.

Det här är den lilla skrift som får oss att jaga konst varje lördag. Den här kommit ut i 23 år, en för hösten, en för våren och ställer stora krav på framförhållning för galleriägarna, något som inte passar alla. Ett galleri, som inte längre finns bland oss, skrev en säsong att det var vernissage varje lördag, utifall det råkade vara det. Engleson är lite speciellt, där hyr konstnärerna in sig och står för allting själva. Det har hänt några gånger att hänglåset suttit kvar i grinden. Alla Göteborgs gallerier är inte med, så en del vernissage missar vi. Så länge jag har vandrat runt har Göteborgs äldsta, Galleri 1, inte varit med. För några veckor sedan hade de ett välbesökt stängningsvernissage, ett långt farväl. Nu sägs det på sta’n att det kommer att öppna igen, med ny ägare.

Galleriguiden har gjort bort sig i den senaste upplagan. Vita siffror på gula prickar går inte att läsa, så för de som försöker använda kartan för att hitta ett galleri är det ganska hopplöst. Har man hållit på i 23 år borde man ha haft vett att göra en provtryckning innan man gjorde hela upplagan. Vi som varit med ett tag vet var gallerierna ligger utan siffror. Ni som undrar kan upptäcka det genom att hålla upp kartan och titta på den snett från sidan tills siffran dyker upp. Ni kan ju alltid skriva dit vad ni hittar, så slipper ni göra om det varje gång.

ANOHAAO:  Påsksalong

ENGLESON: Maarit Visser – Rita Börjesson – Lola Holmberg – Eva Johnson

WADMAN är en ateljé för en grupp konstnärer, som ibland har vernissage på en utställning som bara varar 2-3 dagar. Den här gången var det inställt p g a sjukdom (det har hänt förr), men Bengt Lindahl hade hängt upp några av sina verk och stod och målade på ett nytt för att eventuella besökare inte skulle mötas av en låst dörr, Jag var ensam där. Det är nog svårt att dra till sig folk om man inte helhjärtat satsar på utställningar, utan egentligen är en ateljé.

Alla bilder finns inte på gallerier. Det finns en verklighet också. Varifrån är följande motiv? Följ länken så får du en uppfattning om vad som hände där i söndags, fast för ett år sedan.

 

 

VARDE LJUS… OCH DET VART DET VERKLIGEN.

Nio gallerier den här veckan, egentligen tio, men Konsthantverksgruppen Sintra brukar jag hoppa. Nästa gång det blir full pott är den 14 april med tio gallerier i centrum och en handfull utanför, som jag inte ens tänker försöka hinna med.

Med så många gallerier är det viktigt att man inte irrar omkring i onödan. Den här ordningen är sedan länge utprovad och fungerar särskilt bra om man har cykel. Den går förstås att göra i motsatt riktning, men det är bara Konstföreningen och Engleson som har toalett.

Den som går kan lockas att hoppa över PS intill Solrosen i Haga, men då riskerar man att missa turens uppkäftigaste upplevelse.

Det händer ibland att jag får klagomål. Man menar att det är svårt att se konstverken i mina bilder för att det står folk i vägen. Det ska vara så. Dels tycker jag inte att det är meningsfullt att bara göra en fotografisk kopia av verket, dels är det meningen att du ska bli nyfiken på det som skymtar, så att du beger dig till galleriet själv för att titta med egna ögon, inte mina.

I bästa fall lyckas jag skapa en meningsfull relation mellan betraktaren och verket, som mannen framför Maria Lagers tavla hos Kim Anstensen; han ser ut att vara en del av motivet (om man tittar riktigt noga kan man se skuggan av honom i målningen) eller den unga tjejen på Backlund som lyser lika mycket och med samma nyans som Carl Bjerkås’ bild bakom henne.

AVENY: Birgitta Wikström

UDDENBERG: Ellen Lindström

Om man går och väljer att hoppa över PS kan man ta vagnen från Brunnsgatan till Vasa/Viktoriagatan.

PS: Kent Andersson

Effektivaste väg för cyklister till nästa galleri är Haga Östergata över Hagaplan och Storgatan fram till Karl Gustavsgatan.

BACKLUND: Carl Bjerkås

Det är tredje gången som ljuset har en ovanligt tydlig funktion i vad som ställs ut hos Backlund i vår och det är inte planerat, bara ett lyckligt sammanträffande. Det finns en tavla av Bjerkås i trappan mellan våning 2 och 3 på Sjöfartsmuseet. Den lyser inte. Det måste komma ljus utifrån innan det kan komma ljus inifrån.

ENGLESON: Karina Gustafsson

ANNA H.: Marianne Gunnemark – Yvonne Karlsson – Greta Sandahl

Gå över gatan med cykeln och glid i nedförsbacke på cykelbanan förbi Vasaparken och -platsen.

GRAFIK I VÄST: Haky Jasim

En besökare som var mer intresserad av att tugga på vernissagekortet.

Det är stopp för bilar mellan Storgatan och Götabergsgatan söderut, men varför har man inte gjort det möjligt för cyklister att ta sig fram här?

KIM ANSTENSEN: Maria Lager

GÖTEBORGS KONSTFÖRENING

Marianne Tan

Elisabeth Sandberg

En besökare tyckte att det var något andligt över det som hängde på väggarna. Hennes mössa minner vagt om tempelformer i österlandet.

Och det låg ett särskilt ljus över Lorensbergsparken utanför galleriets fönster.