Även vägen fram till gården är pietetsfullt bevarad.
Den enda bevarade kringbyggda bondgården i Torslanda.
Vid laga skifte 1842 flyttades gården från Amhults klumpby till den nuvarande platsen. När landningsbanorna byggdes ut revs alla andra gårdar. Utom denna.
Det gamla flygledartornet sett från gården.
Dörren till drängkammaren.
Borta på vinden finns rummet som hyrdes ut till sommargäster.
Ett av de mer feminina rummen på våning två.
Ett standardrum på våning tre.
Kungasviten.
Kostymateljén.
Patinering – nu gäller det att smutsa ned kläderna så att de inte ser nya ut.
Peruker.
Förberedelser inför kvällens föreställning av Hemsöborna.
Johan Wilhelm Lyckholms villa stod klar 1891. Efter brodern Melchers död 1924 renoverades villan och användes som kontor tills den en dag stod tom och övergiven. Efter en ny renovering är den sedan 2015 konferenslokaler.
Sidoentrén ledde in till kassa och kontor på bottenvåningen.
Resten av bottenvåningen användes för representation.
Insidan av huvudentrén.
Bakvägen.
Rökrummet – icke askfat dock.
Biljardrummet.
Trapphuset till den privata våningen.
Väggar och tak i matsalen. (Klicka på en bild, så blir den större.)
De fyra hörnen i taket.
Biblioteket med sovrummet innanför, precis som det ska vara.
Utsikt till bryggeriet.
– Det finns inga raka linjer, sa min vän. Jag vet inte om han gjorde det i egenskap av läkare eller konstnär.
Mitt första intryck var belysningen. Det finns strålkastare här och där. Så ljuset är ojämnt, fläckigt. Det ger ett oroligt intryck, som du kan se på nästan varje bild nedan.
Och inredningen, möblerna, de är olika hela tiden. Som om någon varit rädd för att allt ska bli för vanligt, och vanligt är tråkigt. Antagligen vänjer man sig med tiden. Jag har bara varit där en gång, så jag kan inte säkert veta.
Det var inte helt lätt att hitta dit. Mölndals centrum är fortfarande en byggarbetsplats. Efter ett tag nådde jag fram till bakingången. Jag hade varit på väg mot huvudingången men där stod bara en skylt om återvändsgränd. Jag föreslog att de skulle lägga till en om Stadsbibliotek.
Den bakre entrén med barnavdelningen rakt fram. Till höger skymtar en barnvagn. Går du in där och tittar åt höger, så ser du först…
…och sedan…
Om det kommer lika många barnvagnar som på Stadsbiblioteket blir det problem. Å andra sidan finns det ingen särskild avdelning för bebisar.
I stället har man satsat på ett klätterberg för äldre barn.
I och för sig kan man släppa ned en bebis varsomhelst och den kryper iväg. En gång såg jag en på väg nedför Haga Nygata. Så det har kanske inte så stor betydelse.
Hallen innanför huvudentrén på andra sidan har å andra sidan stora tomma ytor. Här finns de två viktigaste dagstidningarna.
De andra tidningarna är en trappa upp.
Tidskriftsrummet. Det finns väldigt få arbetsytor där man lägga upp en bok eller tidning för att göra anteckningar.
För den som inte har tid att sitta ner finns de här anordningarna. Vad de små borden, som är spridda runt om i biblioteket, är till för, kan jag bara spekulera i. Kan det vara kaffekopp, eller mobiltelefon, så att man lättar kan bläddra. Men det finns ingen servering och de som har telefonen framme håller den alltid i handen vad de än gör.
Lite exempel på möbelvariationen:
Det var så mycket att titta på, så det blev ingen tid över till böckerna, nästa gång kanske.
Entrén är ett bra exempel på hur designen har blivit viktigare än funktionen. Det är inte förrän man kommer alldeles intill som man kan lista ut att det är ett bibliotek innanför dörren.
Villa Klarbäret – ark Johan Hedborg.
Toltorpskyrkan – ark Nils Karlsson.
Toltorpsskolan – ark Harald Olsson.
Toltorpsskolan – ark Rudolf Lange.
Atriumhus – ark Lennart Kvarnström & Jan Wallinder.
Flerfamiljshus – ark Lund & Valentin.
Villa Holmström – ark Ola Torrång.
Terrasshus – ark Gunnar Werner (Whitearkitekter).
Radhus – ark Erik Partheen & Einar & Thea Andréasson.
KVARNBYN
Mölndals Kråka (övre delen av Kvarnbygatan). Till höger: Strumpan (1857) – Samuelsons strumpfabrik (1929-1982) – I dag: Mölndals museum.
Andra sidan av huset.
Tidigare Ahlafors textilindustri (1856).
Tidigare lagerlokal för Lefflers brasilianska kvarn.
Olsson på Liden.
Schmidts.
Forsells.
Kvarnbygården /Royens (1807) – I dag: Mölndals hembygdsmuseum.
Kvarnbyparken.
Kvarnbygården från parksidan.
Slaktarns (1917).
Bostadshus byggt 1998 från återanvändningsmaterial.
Lundins.
Stockeliden.
Livens.
Peppar-Bedas (1860-talet).
Stalleliden.
Börje-Magnus (1700-talet) & Pannemans.
Mölndals sjukhus (1870-1924), senare polisstation, museum m.m.
Forsebron.
Mölndals stadshus (1905-1960).
Den första skolan i Kvarnbyn (1824).
Kooperativ handel (1866) – senare brandstation.
Sveriges första stad, från början av 1000-talet, anlagd av Olof Skötkonung kanske.
Mälaren.
S:ta Maria – en gång klosterkyrka till Sveriges äldsta dominikankonvent, från någon gång efter 1237.
Koret: Kalkmålning som hör till de äldsta i Uppland.
En av Sigtunas 28 runstenar, söder om kyrkan.
S:t Olofs kyrka. Alla ruiner i Sigtuna är inhägnade så att man inte kan studera dem närmare.
Rådhuset, byggt vid den tiden staden hade 500 invånare.
Stora gatan
Sveriges äldsta, fortfarande trafikerade, gata, men den ursprungliga låg 3 meter djupare.
Värdshuset Draken.
Tant Brun (till höger).
Soppa, pasta och barn på menyn.
S:t Lars.
Stadshuset.
S:t Per.
SIGTUNA-STIFTELSEN
Kvällen före
Rosengårdssalen.
Utsikt från mitt fönster.
Julafton
Sällskapsvåningen.
Luthers och mitt rum.
Den reformerta sängen.
Juldagen.
Olaus Petrikapellet.
Rådsalen. Den enda kvinnan på väggen bland de viktiga männen är Sigrid Göransson. Läs mer om henne i en annan av mina bloggar.
Tornrummet.
Annandagen.
Göteborgs-loggen 