20 juli

Delsjön – igen

Så har jag till slut sett Kallebäcks källa.

Kolerakyrkogården, strax ovanför källan.

Det här var min sjätte tur genom Delsjön med Per Halléns bok Storstadens utmark, den första som beskrivs som en cykeltur i stället för vandring. Men alla kan med fördel företas på cykel, särskilt den långa genom Björkekärr, som har flera tråkiga vägsträckor.

Boken fungerar inte särskilt bra som guide i verkligheten. Den har ett otympligt A4-format. Det mesta som beskrivs finns det inga eller få spår av, torp eller annat som försvunnit. Och det är långa, detaljerade beskrivningar på flera sidor om invånare och inventarier, som man egentligen bättre läser hemma i fåtöljen, eftersom det inte finns något att se. Väganvisningarna är på flera ställen otydliga: ”Gå upp mot den plats där den gamla motionscentralen låg.” För de som växt upp med Skatås är det kanske inga problem att veta var den låg, men för den som är där för första gången är det en omöjlig anvisning.

Källan och kyrkogården var ovanligt påtagliga inslag i Halléns bok. Sedan blev det mer typiskt, torp efter torp där man får nöja sig med bokens bilder medan man står och läser och läser. Boken borde delas upp i två delar. En längre, historisk, som man läser hemma eller på ett kafé, en kortare som beskriver turerna och begränsar sig till vad man kan se.

Cykelturen ledde överraskande ut ur Delsjön till andra sidan av motorvägen och den gamla Boråsvägen, som inte alls, till skillnad från sträckningen inom Delsjön, ser särskilt gammal ut. Det var lite irriterande och onödigt. Tillbaka in i reservatet igen skyndade jag förbi några försvunna torp för nu var det akut behov av en rast i det kafé som enligt kartan ska finnas i den bortre ändan av de båda Delsjöarna. Jo, det finns, men en skylt förkunnade två månaders semesterstängning. Är man utmärkt som kafé på stadens officiella karta över Delsjön, så har man skyldighet att leva upp till det.